Mycket är sig likt: Skarpnäcksskolan där våra barn går, fotboll, gungor och lekar i vårt närområde. Kälkåkning i våra backar och promenader och skidturer i Nackareservatet.

Småbarnens tillsyn var annorlunda, dagis fanns ju inte, mammor fanns hemma. Möjligheten att titta på bilsport och segelflyg på fältet var en extra bonus. Det fanns också några ungdomsgrupper, där torpet Pungpinan var en ofta använd samlingslokal.

Sammanhållningen i området var större på en tid när semestern var kort och pengarna små. Hemmafruarna umgicks över staketen, och det ordnades gemensamma aktiviteter. Pungpinan hade ett eget fotbollslag och arrenderade sin egen plan på fältet.

Friluftsliv

Vid 1900-talets början var Skarpnäcks trädgårdsstad och Pungpinan belägna i Stockholms absoluta utkant. Åkrar och skogar var gränsen och Tyresövägen var en slingrande grusväg. Sockenvägen, som storslaget var tänkt att fortsätta till Nacka, tog bara slut vid Nackaskogen, återvändsgränd då som nu.

Den lantliga omgivningen präglade förstås fritiden, och Flatenbadet lockade horder av cyklister, från vårt område på dagsutflykter. Söderbysjön verkar inte ha används för bad, men Hellasgården vid Källtorpssjön var tillgänglig för bad och idrott. Vid Söderbysjön uppförde senare den konkurrerande idrottsklubben Hammarbystugan på 1940-talet.

Orienteringsklubben Goterna hade en klubbstuga (Mosstugan) mitt i det som i dag är Bagarmossen. Stugan låg utmed körvägen som gick från Skarpnäcks gård via bostället Parken till Söderbysjön och vidare till Hellasgården. Det var en populär raststuga för vandrare och skidåkare. I Brotorp huserar OK Skogsluffarna sedan mitten av 1930-talet.

De landningsbanor som anlades på Skarpnäcksfältet som krigsflygfält kom redan från början att användas för segelflyg och senare även för motortävlingar. Även Flatensjöns is har används för isracing och på somrarna genomfördes motorbåtstävlingar.

Som kuriosa kan sägas att biofilmen Singoalla delvis spelades in vid Söderbysjön 1949. Filmen med Viveca Lindfors, Alf Kjellin, Lauritz Falk och Edvin Adolphson är en av de dyraste filmer som producerats i Sverige. På klippan vid badet byggdes en riddarborgskuliss upp.

Se bildarkiv ”friluftsliv” för fler bilder.

Fester i föreningens regi och dess festplatser

Festplatserna

Midsommarfester var ett tidigt inslag i föreningens verksamhet och började 1929, då på Skarpnäcksfältet, vid ett område där dagens basebollpan ligger.

Efter några år ville man få till en riktigt festplats med dansbana. Första förslaget, 1936, mötte motstånd av personer som tyckte de kunde ”locka ligister och generera störande dragspelsgnäll och stoj och skrän på gatorna”, men till 1939 kunde man ändå köpa in en dansbana till en ny festplats ovanför Arbetsvägen.

Förutom till midsommarfester så användes festplatsen också till höstfester och av danser arrangerade av andra, främst idrottsföreningar i närområdet.

Festplatsen var ett tungt åtagande för föreningen, inte bara med själva festarrangemangen utan också underhåll av bodar och dansbanan. Dessutom blev inbrott och förstörelse allt vanligare och det sågs närmast som en befrielse när de nya husen på Nämndemansbacken tvingade fram en nedläggning av festplatsen 1960.

Innan huset på Länsrådsvägen byggdes, och innan bensinstationen låg där, fanns en plan yta som användes för att slänga skräp på, både av Pungpineborna, men också av blomsterhandlarna. Här uppstod först spontant arrangerade valborgsmässobrasor, där först 1940 föreningen tog över arrangemanget. Att göra i ordning brasan var ett drygt jobb, då mycket skräp låg omkring och det var en stor lättnad när man de sista åren kunde få hjälp med en ”caterpillar”. Platsen slutade användas 1960, men från 1988 har traditionen med valborgsmässoeld återupptagits, nu på platsen vi Kanslersvägens ända.

Se bildarkiv för fler bilder.

Festerna

De äldre valborgsmässofesterna innehöll musik, tal och korvförsäljning mm. Musik stod oftast skolan musikorkester för och olika körer medverkade, t.ex. kommunalarbetarnas kör. Festen började med ett tåg med musik från skolan och elden tändes relativt sent på kvällen, oftast 21.30. Festen lockade på slutet många från kringområdet och siffror på 3.000 och 5.000 besökare nämns.

Hasse Severinsson minns: Vid brasan satt vi grabbar uppklättrade i den flerstammiga tallen och kastade ettöres stenkulor i elden. De smällde rätt bra. Brasan kröntes med ett bildäck på en påle, och det var högtidligt när däcket tog eld medan vårsångerna ljöd.

Dagen majbrasa tänds på gräsplanen söder om Kanslersvägen i den strategiska korsvägen mellan Nämndemansbacken, Sekreterarbacken, Pungpinan och Trädgårdsstaden. Trots större eldar i områdena runt om kring så är den mycket uppskattad.

 

Midsommarfesten varade de första åren två dagar men begränsades sedan till en. Man hade fokus på barnen i området som bjöds på olika småsaker, medan de äldre erbjöds traditionella förnöjelser som tombola, luftgevärsskytte och naturligtvis dans. Mot slutet när festens popularitet bland de boende började dala så prövade man också med tåg till musik. Med Gnesta Kalle boende i området så var han en ofta förekommande artist.

När festerna las ner 1960 så började en mer kortvarig tradition med bussutflykter i föreningens regi till platser som Kolmården djurpark. Dessa som ordnades vart annat eller vart tredje år upphörde på 1970 talet.

Se bildarkiv för fler bilder.

Loppmarknad

På 1970-talet försökte föreningen bygga upp en tradition med höstfest i Lagmansparken. Intresset förblev lågt och arrangemanget upphörde.

Sedan 2012 anordnar föreningen en loppmarknad på hösten i Lagmansparken. Den var välbesökt och lyckad 2013 och vi hoppas att den kan bli en ny tradition. Läs mer om loppisen.

Uppdaterat 2015-02-11